Halo: Reach avslutar den saga vi fått följa under seriens nio år långa liv och gör det med en rejäl smäll. Under första dagen såldes kopior av spelet för mer än 1,35 miljarder kronor och hamnar i samma klass som toppfilerna Iron Man 2, Alice in Wonderland och Toystory 3. Totalt har serien sålt mer än 34 miljoner kopior och inbringar runt 2 miljarder USD i rent kapital. Det är inte lite det för att “bara” vara ett spel. För det är inte bara ett spel för många. Det är en levande historia, en fantasisaga utan slut och en serie som aldrig kan avslutas helt. Det finns alltid rum för mer och jag undrar om inte Bungie har mer i skjortärmen än de vill berätta.

Redan efter tre dagars spelande lyckades jag ta mig igenom spelet på Normal och utan något större besvär. Tyvärr verkar det som att Bungie tog efter många andra utvecklares väg och skapade en kort historia men massivt multiplayer. Det är just spelandet online som fått så många att fastna för Halo-serien och när Microsoft valde att stänga ner det första Xbox Live fanns ett tappert antal spelare som vägrade släppa taget om Halo 2. Så länge de stannade online efter att Microsoft tryckt på knappen så kunde de spela – och spela gjorde de tills sista spelaren tvingades ut efter att konsolen hängts sig. Värmen blev för mycket.

Jag erkänner direkt att mina färdigheter med siktet är något av det uslaste som skådats online, men det är likväl kul och jag värdesätter varje sekund med den community som byggts upp kring Halo-serien. Halo: Reach känns inte som ett avslut utan mer som en väntan på något mer, större, kraftfullare. Det skulle inte förvåna mig men jag hoppas att Microsoft som håller i trådarna nu väljer att släppa taget och låta serien avslutas med värdighet. Det sista jag vill se är hur serien görs om till något liknande Polisskolan. För mycket, för länge.

Tack Bungie. Tack Microsoft. Tack Halo. Adjö, och tack för fisken.